Pessimist, Javisst

Ni som vet att mina ord ofta ur munnen slinter,

vet även att jag faktiskt hatar vinter.

Börja med att klockan en timme bakåt flytta,

vilket, jag tycker, inte är till någon nytta.

Sen börjar det snöa, och sen blir det kallt,

och så hittar man fula julpynt överallt.

För att detta inlägg inte skall bli så trist,

så skall jag se på vintern som en riktig optimist.

Känner inte mig så värst julig för tillfället,

så det kan hända att glädjen blir sarkasm istället.

Ta till exempel julen, ja julen javisst,

en högtid så "viktig" att den får komma sist.

Låt oss säga, att du har en familj med fem barn,

och pengar som knappt räcker till varsin rulle garn.

vad får barnen till julen, när vännerna skryter,

vad har de att skryta om, när pengarna tryter?

Julen har blivit en högtid för materialister,

för rika och snåla, och för egoister.

Vi ger bort våra pengar, med ryggarna raka,

och förväntar oss att få något jättefint tillbaka.

Jag hoppas, när ni läser detta, att ni förstår,

att man inte skall ge, för att sedan se vad man själv får.

Det känns som om julen har tappat sin idé

det handlar inte om att ta, utan om att ge.

Frågan var hur det för de fem barnen skulle gå,

de får kärlek, vilket är den bästa gåvan man kan få.

Så tänk på det ni, som alla dessa dyra saker får,

era saker far ändå sönder om några år.

Fast snön är så asig, och jag blir så sned,

så är jag glad att jag har vänner att fira julen med.

Så fast jag framstår som en äkta pessimist,

så älskar jag trots allt konceptet till sist.